Crysis 2

Spoilervarning. New York, 2023 (tre år efter händelserna i Crysis). Ett mystiskt virus som gör så att celluppbyggnaden kraschar – kallat Manhattan viruset – har spridit sig som en löpeld. Civilbefolkningen börjar bli oroliga och panik börjar sprida sig tack vare rykten om en invasion av den utomjordiska rasen Ceph (utomjordingarna ifrån Crysis). Tack vare samhällets fall i New York har Manhattan blivit placerad under undantagstillstånd och igenom ett kontrakt mellan Department of Defense och Crynet Enforcement & Local Logistics (eller bara CELL) – en privatägd armé – har soldater ifrån CELL blivit utskickade till Manhattan.

United States Marine Corps Force Recon enheten USS Nautilus, en ubåt, blir inskickad till New York City för att leta reda på och hämta ut den f.d Crynet anställde Doktor Nathan Gould – som kan sitta på viktig information om hur den utomjordiska rasen ska bestridas. Dessvärre går allting snett och Ceph förstör ubåten och den enda överlevande är soldaten ”Alcatraz” (spelaren) – som ådragit sig dödliga skador. ”Alcatraz” blir emellertid räddad av Delta Force Major Laurence ”Prophet” Barnes som, dessvärre, blivit smittad av Manhattan viruset och har inget annat val än att ge ”Alcatraz” sin dräkt – den futuristiska och högteknologiska Nanosuit 2.0. Han tar därefter sitt eget liv så att dräkten ska kunna sluta associera sig själv med honom och istället kunna assimilera med ”Alcatraz”. I tron om att ”Alcatraz” är ”Prophet” kontaktar Dr. Gould honom och ber honom att leta reda på honom och föra honom ut ur staden – vilket är lättare sagt än gjort…

Ja, äntligen har jag då orkat lira igenom Crysis 2 – ett annat av årets stora spelhändelser – och jag är inte riktigt helt nöjd, ärligt talat. Jag minns knappt ett skit ifrån Crysis eller Crysis: Warhead (expansionen) och jag har inga planer på att jämföra spelen, men jag kan iaf säga som så att Crysis 2 – i jämförelse med föregångaren och dess expansion – känns väldigt mainstream och inte speciellt nyskapande. Vi har sett det hela såååååå många gånger förut och det hela känns bara som en fet upprepning av andra, bättre, spel. Medans Crysis var nyskapande känns Crysis 2 mest som en stor klichée och mer eller mindre som en urmjölkning av konceptet.

Det jag stör mig mest på, skulle jag tro, är att storyn har så många luckor i sig att det bara blir löjligt. Det är en hel del grejer i spelet som aldrig förklaras och många frågetecken som kan finnas får aldrig ett svar. Bortser vi ifrån detta så är storyn rätt hyfsad, men istället är händelseförloppet i spelet sjukt förutsägbart och det är inte ofta man inte kan räkna ut vad som kommer att inträffa härnäst. Dessutom är slutet helt värdelöst och jag begriper inte riktigt varför de snålat så fruktansvärt.

Grafiken i spelet är hyfsad, men är ingenting man tappar hakan av – det hela ser ganska standard ut i min mening. Ljud och voiceacting i spelet är däremot jäkligt bra och känns lite filmaktig bitvis. Kontrollerna är sjukt standard, nuff said about that. Gameplayet är sisådär. Actionbitarna levererar rätt bra, men det hela känns ärligt talat rätt tamt ju längre man spelar och det känns som att de kunde ha gjort det hela betydligt mer epic än vad det faktiskt är.

Nä. Crysis 2 var efterlängtat, men levererade verkligen inte vad jag hade hoppats på. Istället för att vara nyskapande som sin föregångare är det hela en rejäl klichéebomb som vi har sett hundratals gånger förr i andra, bättre, spel (som sagt). Crysis 2 är ett okej spel, men om jag måste jämföra spelet med sin föregångare och dess expansion så har det jack shit att erbjuda. Det duger att döspela en gång – sedan slänger man det.

Det här inlägget postades i PC, Playstation 3, Xbox 360 och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>