Eat Lead: The Return Of Matt Hazard

Den legendariske spelhjälten Matt Hazard återvänder efter 6 års tystnad – och 25 år efter sin debut – för att återinföra sig själv som den actionhjälten han verkligen är. Efter att ha gjort det horribla snedsteget att medverka i barntillåtna spel och därmed raserat hela sitt rykte vill Matt nu bevisa att han fortfarande har vad som krävs för att vara en riktig actionhjälte.

I hans nya spel är han en privatdeckare som är ute efter att hitta och lämna igen pengar som blivit stulna av en gangster boss. Någonstans på den första banan inträffar dock någonting märkligt; spelet förändras och en underlig snubbe vid namn Sting Sniperscope dyker upp och försöker döda Matt, som inte har något vapen på sig. Men mitt i skottet pausas spelet, bokstavligt talat, och en röst, som ger sig till känna som QA, informerar Matt om att hon har hackat koden i spelet och pausat spelet då Matt’s sparfiler är borttagna. Matt, i sin tur, eliminerar Sniperscope och när han går ur banan hamnar han på en annan del av servern, varpå QA återskapar Matt’s sparfiler, hans kännetecknande kläder och informerar Matt att han var menad att dö och bli ersatt av Sniperscope, men med honom ur vägen måste Matt fortsätta spelet – och med hjälp av QA luska ut vem eller vilka som står bakom alltihop.

Eat Lead: The Return Of Matt Hazard är ett sånt där spel man antingen älskar eller hatar. Personligen gör jag både och…

Spelet påminner lite om Gears Of War, men utan allt våld och ett betydligt mer spoofat gameplay. Istället för blodstänk och stora högar med avslitna lemmar får vi här spelkoder som ”stänker” om fienderna när man skjuter dem och kropparna försvinner så klart också. Men det är inte heller det enda som försvinner. Vissa skydd, exempelvis lådor, kan efter en del beskjutning ”bugga ur” och försvinna – vilket på sätt och vis är rätt coolt men är ibland irriterande, speciellt under de mer hektiska delarna av spelet.

Spelet levererar givetvis en hel del humor och är den där typen av spel man sitter och gapskrattar åt och skakar på huvudet åt för allting är så sönderspoofat och dumt. Men samtidigt som skratten flödar svär jag ganska ordentligt under många moment i spelet, dels tack vare kontrollerna som emellanåt känns fördröjda och dels tack vare att svårighetsgraden (även på Normal) helt enkelt är löjligt svårt stundtals.

Kontrollerna i sig är det väl egentligen ingenting fel på. De påminner återigen smått om Gears Of War och det är absolut inget fel i det, men att man exempelvis inte har någon springknapp och att kontrollerna bitvis känns löjligt fördröjda ger mig vitt hår. Varför inte ha någon springknapp i ett spel av den här typen? VARFÖR? Jag förstår inte det.

Grafiken ser bra ut och det är rätt skojigt att de slängt in en massa äldre typer av animationer på fiender. En av fienderna är exempelvis en 2D fiende som man kunde se i de första DOOM spelen, Wolfenstein 3D och Duke Nukem 3D, vilket så klart tillför dumhet och humor till spelet. Of course. Voiceactingen och ljudet är bra.. eh.. det finns inte så mycket mer att tillägga där egentligen, mer än att dialogerna är sjukt roliga.

Eat Lead: The Return Of Matt Hazard är hur som helst ett spel man inte ska ta på något som helst allvar – även om man håller på att slita håret av huvudet av frustration. Spelet har sina goda sidor, men också sina dåliga. Jag gillar det dock och även om jag tycker att spelet är lite snålt med bara 6 banor att plöja igenom blir det ett par timmar gameplay.. troligtvis mestadels pga att man dör 30 gånger på samma ställe. Nåja. Får man tag i det billigt tycker jag absolut man ska tjacka det.

Det här inlägget postades i Playstation 3, Xbox 360 och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>