Duke Nukem Forever

Äntligen har jag fått lägga vantarna på Duke Nukem Forever och äntligen har jag fått plöja igenom det och jag är riktigt, riktigt nöjd – till skillnad från många andra. Här följer en resumé av vad spelet handlar om iaf:

Det har gått 12 år sedan Duke Nukem räddade världen ifrån en utomjordisk invasion (händelserna i det klassiska Duke Nukem 3D) och Duke är nu mer en världsikon tack vare hans heroiska insats. Han har blivit uppsatt på en intervju i en talkshow på TV och beger sig således dit. Men på vägen dit får Duke reda på, igenom ett extra insatt nyhetsprogram på TV, att utomjordingarna återigen har anlänt till jorden. Den här gången verkar de dock ha vänliga avsikter och ingen avsikt att skada mänskligheten. Duke’s intervju blir inställd så att TV-stationen kan lägga in extrainsatta nyhetsprogram om det utomjordiska besöket – varpå Duke drar sig tillbaka till sin hemliga lya.

Väl i lyan får han ett samtal ifrån presidenten och General Graves. Presidenten ger Duke order om att han absolut inte får ge sig på de utomjordiska besökarna och att presidenten håller på att förhandla med den utomjordiska ledaren på ett diplomatiskt vis istället. Duke går till mötes med ordern men har en obehaglig känsla kring hela situationen. Snett efter samtalet blir Duke emellertid attackerad av utomjordingarna och måste bryta mot ordern han har fått och slåss mot de utomjordiska horderna för att återigen rädda Jorden.

Storyn är enkel, straight och bjuder inte på några speciella vändningar – men vem fan bryr sig när det är ett Duke Nukem spel? Gameplayet i spelet är sjukt bra och dess action brakar på i en högljud kavalkad av krutrök och explosioner – och lite avskjutna kroppsdelar här och där så klart. Humorn är på topp och Duke lämnar oneliners på löpande band och driver dessutom med andra spel och spelutvecklare (vilket jag personligen älskar).

Grafiken ser helt okej ut, men (som flera har sagt innan mig) kunde den ha sett ännu bättre ut. Emellanåt ser grafiken lite småstel ut med exempelvis karaktär som står och stirrar tomt ut i luften utan någon som helst känsla. Spelets AI är a och o också. T ex tar fienderna väldigt sällan (om ens överhuvudtaget) cover och pushar hellre framåt för att sätta en hagelsmäll eller raket i arslet på dig. Kontrollerna är inte speciellt märkvärdiga, bortsett ifrån att default kontrollerna var lite märkliga – men de ändrar man så klart innan man drar igång spelet.

Duke har dessutom klivit in i den moderna shooter genren nu. Istället för health har vi här ”Ego” (DNF’s shieldsystem) och regensystemet som börjar bli allt mer vanligt i shooter-spel. Vi kan dessutom inte knallar runt med upp mot 10 vapen samtidigt, utan får så klart lov (som i alla andra spel, igen) swapa mellan vapen vi vill använda – vilket begränsar bärandet av vapen till 2 samtidigt (plus pipebombs, tripbombs, holoduke, steroider, öl och Duke’s brillor som används som nightvision googles). Duke Nukem Forever tillför alltså egentligen ingenting nytt till genren, men vad kan man förvänta sig av ett spel som har skjutits upp otaliga gånger under 15 år?

Duke Nukem Forever’s gameplay är hur som haver the real deal; det är mycket action, mycket humor och en och annan naken brud (oh yeah, det finns en del sådana igenom spelet också). Duke Nukem Forever gjorde iaf inte mig besviken och jag ser fram emot nästa uppföljare – om det nu kommer en sådan, fast.. med tanke på slutet så..

Rekommenderas varmt.

Det här inlägget postades i PC, Playstation 3, Xbox 360 och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Duke Nukem Forever

  1. Pingback: Duke Nukem Forever: The Doctor Who Cloned Me | Usel Avsmak

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>