Red Faction: Armageddon

Det har gått över ett sekel sedan människan lyckades bosätta sig på Mars för att utvinna planetens värdefulla resurser – och det krig som uppstod efter ett uppror ifrån guerillagruppen Red Faction pågår fortfarande.

Red Faction får nys om att Cultists – en grupp med fanatiska troende, ledda av den bindgalne Hale – har planer på att spränga Terraformern – en anläggning som gör att människan kan leva ovanjord på Mars – och beger sig dit för att stoppa deras planer. När allting går snett och Hale lyckas genomföra sin plan måste människan bosätta sig i underjorden. Flera år senare sticker ingenjören och soldaten Darius Mason (spelaren) iväg på ett rutinuppdrag, men upptäcker när han är klar att han blivit blåst. Men det är inte heller det värsta med situationen; han har släppt lös planetens urinvånare och måste nu slåss för att försöka stoppa mardrömmen som han släppt lös…

De två första spelen var FPS. Det tredje var ett free-roam spel. Det här fjärde spelet i Red Faction serien tar sig an en annan riktning; third person action alá Gears Of War – även om GoW är blodigare, våldsammare och innehåller lite mer ohyggliga svordomar. Armageddon är lite mer linjärt mot vad Guerilla var, men det är faktiskt så jag vill ha det också. Jag orkar inte ränna runt i 345783946 timmar för att leta efter olika grejer för att lyckas klara ut spelet.. ehrm.. ni fattar.

Anyway. Armageddon är betydligt mer adrenalinpumpande än Guerilla på samtliga punkter; striderna är sjukt stora och intensiva, det är väldigt, väldigt sällan man INTE skjuter på något och spelet är nästintill lika destruktivt som sina föregångare, men innehar även ett par nya ess i rockärmen…

Exempelvis har Nano Forgen en ny funktion som gör att man kan reparera trasiga saker i miljön, t ex broar, väggar, lådor etc. En del nya vapen finns till hands också, men också ett par gamla vapen som fått sig en uppdatering. Striderna som var hyfsat tama i Guerilla (som man iofs kunde bara springa ifrån om man inte orkade ta dem) är här episka och gör att avtryckarfingret får gå varmt. Likaså är bosstriderna episka – bossarna är stora, fula och riktigt arga.

Grafiken är bra och cutscenesen är snuskigt snygga och håller ungefär samma standard som en animerad långfilm. Ljud och voiceacting är riktigt bra och filmatiska. Kontrollerna är enkla och lätta att komma in i utan att man behöver krångla och böka fram och tillbaka – de är straight forward så att säga.

Gameplayet då. Armageddon’s starkaste kort är gameplayet. Att ränna runt i trånga gångar och gigantiska tunnlar och röja ner horder efter horder av fiender i ett rasande tempo är helt underbart. Det enda jag kan klaga på med gameplayet är att spelet var på tok för kort (eller om det bara kändes så kanske?).

Nåväl. Red Faction: Armageddon är sjukt jävla bra och det är verkligen någonting jag rekommenderar till sci-fi/action nördar där ute. Recension av Guerilla hittar ni här.

Det här inlägget postades i PC, Playstation 3, Xbox 360 och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Red Faction: Armageddon

  1. Pingback: Red Faction: Armageddon – Path To War | Usel Avsmak

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>