Splatterhouse

Jennifer Willis ska ha en intervju med en viss Dr. Henry West – professor inom nekrobiologi – i hans herrgård. Hennes pojkvän, Rick Taylor, följer med för att se till att ingenting händer med Jennifer. Men precis när Rick ska fria till Jennifer dyker Dr. West upp – tillsammans med sina experiment. Dr. West kidnappar Jennifer och lämnar Rick med dödliga skador, som i sitt fall mot golvet river ner en sarkofag som innehåller en mystisk mask. Nära döden börjar Terror Mask att tala till Rick och säger att den ska rädda honom och hjälpa honom att rädda Jennifer om han sätter på sig den. Utan några val sätter Rick på sig masken och blir förvandlad till ett muskulöst vidunder.

Tillsammans med masken beger sig Rick efter Dr. West och Jennifer för att rädda henne – innan en mycket mörk framtid framträder…

Jag hade bara sett någon enstaka annons för något år sedan om Splatterhouse och tänkte inte så noga på vad det kunde vara. För ett par veckor sedan fick jag hem spelet i brevlådan och slängde så klart igång spelet i 360n direkt och… två ord; holy shit! Splatterhouse är (troligtvis iaf) det blodigaste spelet jag någonsin har spelat. Hela gameplayet går ut på att banka och hacka sönder allt som kommer i ens väg för att rädda Jennifer – och det är inte en liten armé den käre Dr. West har att skicka efter en. Men bortsett ifrån ett våldsamt gameplay är det sjukt underhållande och föll mig i smaken väldigt, väldigt snabbt. Det tog inte många minutrar för mig att börja gilla det och – även om jag tycker att det är lite kort – så är det ett jävligt bra spel.

Grafiken är riktigt bra och det är riktigt snygga cutscenes i spelet. Kontrollerna är simpla och har man lirat ett beat ‘em up eller hack ‘n slash spel innan så lär man inte ha några problem att bemästra dem. Voiceactingen och ljudet i spelet är också jävligt bra.

Är man inte nöjd med hur långt spelet är (och gillar gamla 2D lir) kan man dock glädja sig åt att Splatterhouse skivan dessutom innehåller 3 bonusspel; original arkad liret Splatterhouse ifrån 1988 (som senare släpptes på TurboGrafx-16, FM Towns och PC), Sega Megadrive liret Splatterhouse 2 från 1992 och Splatterhouse 3 – som också släpptes till Sega Megadrive. Det bör dessutom tilläggas att Splatterhouse ifrån 2010 är en remake av spelet ifrån 1988 – om nu någon inte begriper det.

Men (det är alltid ett ‘men’) samtidigt som spelet är sjukt bra så har det ett par grejer som får mig att riva håret av huvudet. Dessa grejer är laddningstiden, irriterande och billiga deaths samt att vissa ”arenor” där man slåss blir LÖJLIGT svåra även om man bara kör på normal. Här följer lite närmare förklaringar:

Laddningstiden är det största problemet spelet har – det tar (och jag skämtar inte) upp till kanske 2 minuter för spelet att ladda emellanåt och ibland tar det bara runt en halvminut, om man råkar ha tur. Detta gör att väntetiden mellan laddningarna (exempelvis när man dör) blir otroligt jävla hög i slutändan, om man inte råkar ha lite plats på hårddisken i lådan så man kan slänga in spelet, vilket gör att laddningstiden går ner rätt hyfsat iaf (ja, jag har provat det).

De irriterande och billiga deathsen kan exempelvis vara att när man ska hoppa över ett hål eller dylikt att man ramlar ner – även om man egentligen borde ha tagit sig över. Ett annat bra exempel på just det här problemet är att om man slåss i en ”arena” där det finns hål någonstans, så kan man – med lite otur – ramla ner i just de här hålorna och få en instant death på köpet – exempelvis om man blir påspöad av en större typ av fiende.

”Arenorna” där man slåss kan bli helt sjukt svåra beroende på vilka skills man låst upp och hur bra man är på att strida – men många gånger (eller iaf några stycken) räcker det inte ens att vara en bra spelare eller ha feta skills upplåsta, man åker på stryk likförbannat. Det jag menar är att spelet slänger inte en handfull fiender på en på en och samma gång i de här ”arenorna”, utan ofta spawnar det nya fiender när du dödat en – vilket så klart inte gör någon som helst skillnad alls… du hade lika gärna kunnat ge fan i att döda fienden, med andra ord.

Nåja. Jag älskar Splatterhouse och jag kommer definitivt att lira igenom det fler gånger – och även kanske försöka klara ut bonusspelen. Splatterhouse remaken ifrån 2010 rekommenderas starkt för den blod- och våldssugne – ni moralkärringar kan kolla efter någonting annat.

Det här inlägget postades i Playstation 3, Xbox 360 och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>