The Darkness

Kvällen på sin tjugoförsta födelsedag blir maffiatorpeden Jackie Estacado förrådd och ett föremål för likvidering av sin boss, ”Uncle” Paulie Franchetti. Efter ett misslyckat likvideringsförsök lyckas Jackie ta sig till en toalett på en kyrkogård där han gömmer sig undan Paulie’s män – och får strax efter sin ankomst kontakt med en uråldrig kraft, endast känd som Mörkret, som vaknar inom honom. Med den nyfunna kraften bestämmer sig Jackie för att köra Paulie och hans verksamhet ner i skiten och beger sig efter honom för att utkräva hämnd för förräderiet. Men allting har sitt pris, vilket Jackie snart blir varse om…

Mitt första möte med spelet The Darkness (som är löst baserad på en serietidning, med samma namn, och som är utvecklat av det svenska spelföretaget Starbreeze Studios) var på Xbox Live, där jag laddade ner demot av spelet och provkörde. Min första reaktion var avsky och hat mot spelet då kontrollerna var horribla och gameplayet verkade inte alls speciellt bra. Efter lite övervägande sa jag ”Fuck it.” och lyckades leta reda på en kopia av spelet ute på nätet som jag köpte hem för en hyfsat billig slant (iaf om man ska se till hur svårt det är att få tag i spelet nu för tiden, då det utgått ifrån sortimentet och inte trycks längre).

Det har tagit mig ett tag att spela igenom det här spelet. Det beror inte på att det är ett dåligt spel eller att jag inte gillar det, utan mer att jag inte haft ork eller lust att spela det, helt enkelt. Grafiken är föråldrad (4 år på nacken har tagit ut sin rätt på spelet) och även om voiceactingen är jävligt bra och filmatisk, så känns animationerna rätt stela tillsammans med rösterna. Spelets AI är ganska hyfsad. Fienderna man möter är inte överjävligt svåra att överlista, men inte heller stendumma så de springer rakt mot dig med öppna armar – oftast. Spelets starkaste kort är emellertid dess story. Med en del twistar, en del oförutsägbara händelser och ett händelseförlopp som är spännande gör att man får svårt att lägga ifrån sin kontrollen – om det inte vore för en liten grej; kontrollerna.

Visserligen kommer man in i spelets kontroller och man kan faktiskt bli en riktig hejare på att springa runt och slakta maffiasnubbar, men allt som oftast känns de otroligt sulliga och stela. Speciellt rörelsekontrollerna då Jackie, väldigt ofta, går ett par steg extra även om du inte rör på rörelsespaken, vilket i sin tur kan leda till en säker död. Detta kan givetvis leda till en hel del irritation. Fråga mig. Jag vet.

Men om man kan se mellan fingrarna angående de halvtaskiga kontrollerna och den föråldrade grafiken så är The Darkness ett riktigt bra spel om man gillar action/thrillers med en del skruvade twistar. Får man chansen att spela det tycker jag att man absolut ska göra det. Nu ska jag sätta mig och invänta att dess uppföljare, The Darkness II, ska släppas – vilket blir någon gång i början av 2012.. iaf om man ska tro på vad utvecklarna har utlovat.

Det här inlägget postades i Playstation 3, Xbox 360 och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till The Darkness

  1. Pingback: The Darkness II | Usel Avsmak

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>