Resident Evil 4

Vem minns inte Resident Evil 4 och den uppståndelse som blev när det var på väg och när det släppts? Och uppståndelsen var ju inte helt i onödan heller. Och visst står sig Resident Evil 4 fortfarande otroligt bra fastän det är 4 år gammalt.

6 år har gått sedan den mardrömslika incidenten i Raccoon City och Umbrella Corporation’s fall. Leon S. Kennedy – en av de få överlevande från incidenten – jobbar nu som en agent för ett hemligt förband som tar order endast från presidenten. Hans första uppdrag blir att hitta presidentens dotter Ashley Graham som har blivit kidnappad och som senast synts till i en bergsby i Spanien. Väl i bergsbyn upptäcker dock Leon snabbt att allt inte står rätt till. Byborna är otroligt aggressiva och försöker ta livet av honom så fort de ser honom.

Leon måste nu överleva och rädda Ashley, samtidigt som han måste ta reda på vad som egentligen har hänt med byborna. Men Leon har någonting betydligt värre framför sig än de ilskna byborna och han stöter snart på två personer han trodde var döda.

Ja. Vad ska man säga? Storyn är satbra och hade lika gärna kunnat platsa i en skräck/actionrulle. Men om vi jämför RE4 med de tre första delarna i huvudserien (det finns ju fristående spel som har Resident Evil titeln i sig) så är inte RE4 speciellt skrämmande, utan mer ett skjut-sönder-varenda-jävel-som-försöker-att-hacka-dig-i-småbitar-lir.

Givetvis kan man låsa upp nya grejer när man lirat igenom huvudstoryn – och inte bara första gången. I PS2 versionen av spelet låser man upp nya dräkter, nya vapen, en kortare kampanj och ett gameplay som heter Merceneries – som går ut på att man bara ska döda allt som rör sig, få feta combos och höga poäng innan tiden tar slut… för att sedan låsa upp mer grejer. Man låser även upp en arkadliknande kampanj där det inte går att spara och dör man får man lov att köra om alltihop från början. Dessvärre minns jag inte vad den heter.

Den kortare kampanjen man låser upp när man har lirat igenom spelet en gång är Assignment Ada: Separate Ways – där du spelar lönnmördaren Ada som förföljer Leon genom hela spelet och får veta vad som hände henne när man inte stötte på henne.

Grafiken står sig – även om den är sämre än Gamecube versionen – faktiskt jävligt bra för att vara PS2. Och jag tycker inte det är speciellt mycket att gnälla på där faktiskt. Voiceactingen är trovärdig och låter bra. Videorna är också löjligt snygga (för att vara PS2, just det..).

Egentligen har jag inte mycket att gnälla på när det gäller Resident Evil 4. Det enda jag kan tänka mig att gnälla på är systemet de envisats med att använda i RE1 – 5 – jag pratar givetvis om stå-stilla-för-att-skjuta-systemet – och att man ska behöva ha med sig snorungen Ashley, som bara är i vägen och grinar hela tiden. Båda de här grejerna kan bli en rejäl pain in the ass om man har taskigt med ammunition och man har en hel skock med motståndare framför sig, då man både måste stå stilla för att skjuta dem och skydda snorisen.

Utöver dessa irritationsproblem så är spelet helt klockrent i mina ögon. Att det är mindre skräck och problemlösning i spelet är visserligen synd, men RE4 har så pass mycket annat att det förnöjer och väger upp det som saknas.

Recension på Resident Evil 5 hittar ni här.

Det här inlägget postades i Playstation 2, Playstation 3, Wii, Xbox 360 och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>