Saints Row: The Third

Sedan händelserna i Saints Row 2 (recenserat här) har 3rd Street Saints vänt deras gatugäng till ett mediaimperium efter att ha slagit sig ihop med Ultor Corporation, blivit ikoner och hushållsnamn världen över, med deras egna energidrycker, Japanska reklamer, leksaker, en stor fanskara och ett filmkontrakt som det håller på att förhandlas om. Men när de genomför ett bankrån tillsammans med skådespelaren Josh Birk i släptåg tar deras alldagliga rutiner en tvär vändning då bankpersonalen oväntat nog slår tillbaka med militär utrustning. Medans Saints försöker att komma undan med bytet lyckas Birk, klantigt nog, sätta igång alarmet och strax därpå dyker Stilwater’s poliskår upp. Efter en storskalig eldstrid med polisen och S.W.A.T. blir Saints fängslade och slängda i häktet.

Medans Saints sitter i häktet mutas polisen av en internationell brottsorganisation kallad The Syndicate till att släppa Saints’ ledare (spelaren), Johnny Gat och Shaundi. Trion blir tagna till Syndicate’s ledare, Phillipe Loren, för att försöka förhandla fram en affärsplan ombord på Loren’s privata jet. Väl ombord lägger Loren fram kravet om att Syndicate ska få två tredjedelar av Saints’ intäkter i Stilwater, annars blir trion avrättade. Ledaren och Gat vägrar gå med på kravet och efter en strid ombord lyckas två av trion ta sig av planet och med hjälp av fallskärm landar de i Steelport – Syndicate’s fäste och stad – medans den tredje blir dödad i ett försök att distrahera fienderna ombord på planet. De två kvarvarande Saintsen bestämmer sig för att samla ihop sitt gäng och ta över Steelport – och slå ut Syndicate, en efter en…

Det märks att Saints Row spelen har gått ifrån en punkt till en lite annorlunda under tre spel. Till skillnad från de två första spelen, som visserligen parodiserar och skämtar en hel del med andra stora speltitlar och speltypen free roam i sig, har här Volition Inc. vridit upp parodiseringen och humorn ungefär 4 snäpp och under stora delar av mainstoryn går spelet all out med sin sjuka humor – vilket får mig som spelare att gapskratta.

Men det finns ju så klart fler skillnader mellan de två första spelen och det här tredje. Exempelvis är aktiviteterna betydligt mer begränsade än de tidigare två spelen – de är helt enkelt betydligt färre och har lite mindre variation, men jag tackar samtidigt gudarna att utvecklarna valt att ta med de (flesta) aktiviteterna som faktiskt var roliga att köra och bara tagit med en liten bråkdel av de som var dryga och irriterande. En annan skillnad i den här tredje delen är att istället för att behöva göra aktiviteter för att låsa upp olika färdigheter (så som att kunna springa längre eller slippa polisen snabbare) så kan du helt enkelt bara levla upp din karaktär till den level du behöver och sedan köpa färdigheterna du vill ha.

Grafiken är snygg och voiceactingen/ljudet är suveränt, samtidigt som kontrollerna är ganska standard för ett SR spel – vilket gör det rätt enkelt för den SR-vane att slå ner röven och sätta sig och spela.

Men, sen har vi mainstoryn också. Storyn är suverän och sjukt komisk då och då, men… den är på tok för kort i mina ögon. Har man bara tänkt köra igenom mainstoryn och struntar i allt runt om så blir det här ett väldigt, väldigt kort spel och det medför så klart att det inte är värt pengarna. Troligtvis har utvecklarna tänkt att man faktiskt ska klara ut allt annat utöver mainstoryn också – jag får då iaf den känslan.

Hur som helst; Saints Row: The Third är ett suveränt free roam med mycket sjuk humor, galen action och roligt gameplay som varar i många timmar – om man har tålamodet att köra igenom precis allting utöver mainstoryn, that is. Rekommenderas hur som helst starkt till SR- och free roam-fans där ute.

Det här inlägget postades i PC, Playstation 3, Xbox 360 och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Saints Row: The Third

  1. Pingback: Saints Row: The Third – Genkibowl VII | Usel Avsmak

  2. Pingback: Saints Row: The Third – Gangstas In Space | Usel Avsmak

  3. Pingback: Saints Row: The Third – The Trouble With Clones | Usel Avsmak

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>