The Darkness II

Spoilervarning! Det har gått två år sedan Jackie Estacado störtade sin f.d maffiaboss, ”Uncle” Paulie Franchetti, och tog över hans maffiafamilj med hjälp av den uråldriga kraften endast känd som Mörkret. Jackie har lyckats stänga inne Mörkret inom sig själv med vägledning av den utstötta ockultisten Johnny Powell, men lider fortfarande av sin flickvän Jenny’s dödsfall.

Under ett besök på en restaurang utsätts Jackie för en attack och blir svårt skadad och i stridens hetta skymtar han en mystisk man som beordrar anfallarna att fortsätta attacken. I stridens hetta kallar Mörkret på Jackie och befaller honom att omfamna kraften återigen – vilket han slutligen gör. Med Mörkret återigen vid sin sida beger han sig efter de ansvariga för attacken för att finna svar på sina frågor. Frågor vars svar kanske inte faller honom i smaken…

Fem år har gått sedan det första The Darkness spelet (recenserat här) och jag var otroligt förväntansfull när jag fick nys om att The Darkness II skulle slutligen släppas i början av 2012. Nu när jag äntligen fått lägga labbarna på det och gnida in mig ordentligt i det så måste jag säga att mina förhoppningar blev uppfyllda – och lite därtill. Storyn är ruskigt bra och har en hel del twistar på sina ställen och förklarar även ett och annat ifrån det första spelet – även om just de bitarna inte var några direkta frågetecken.

Grafiken är snygg och texturen har en viss tecknad ton över sig (även jag allt som oftast inte tänker på det). Ljudet och voiceactingen är superb och det är nice att återigen höra Mike Patton, som lånat ut sin röst till The Darkness/Mörkret i båda spelen.

Gameplayet är suveränt, men spelet känns ganska ”snålt” ändå – även om utvecklarna slängt in extragrejer för att förlänga spelets liv, så att säga. Utöver kampanjen har man även ett val att spela en separat kampanj på 8 (tror jag) banor – kallad Vendettas – där du antar rollen som en av fyra torpeder åt Estacado och genomför uppdrag som utspelar sig brevid The Darkness II’s kampanjstory, men som samtidigt återkopplas till huvudkampanjens story. Som om inte det vore nog så kan man även spela Hit List – som är separata banor där man ska in och slakta allt som kommer i ens väg för att slutligen (oftast) döda en ”boss” i slutet på varje uppdrag. Vendettas och Hit Lists kan spelas antingen ensam eller med co-op partners (bortsett ifrån vissa Hit List uppdrag som kräver att du har en co-op partner). Huvudkampanjen är emellertid the real deal och jag fick den där uppgivna känslan inom mig när jag såg sluttexten rulla upp på TV-skärmen – vilket jag enbart får av ett spel som jag verkligen älskat.

Gameplayet skiljer sig lite grann ifrån det första The Darkness också. Att hålla sig ifrån ljus och ha sönder lampor är fortfarande en stor del av det man måste göra för att överleva, men istället för att ha en viss ”free roam” stil på spelet, som i ettan, har man här valt att göra ett lite mer linjärt spel där man går igenom bana efter bana och röjer igenom allting som kommer i ens väg.

Med en suverän story och ett grymt gameplay är The Darkness II, hittils, ett av år 2012 års bästa spel och jag hoppas innerligt att det utvecklas en tredje del i The Darkness storyn. I annat fall får jag troligtvis gräva fram The Darkness serietidningarna och dregla över dem. Eller nåt. Hur som helst: The Darkness II rekommenderas starkt, även om man inte spelat det första (om så är fallet, finns ett val i början av spelet om man vill ha en återblick på vad som hänt tidigare).

Det här inlägget postades i PC, Playstation 3, Xbox 360 och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>