Metro 2033

2013. Under en apokalyptisk händelse utrotades nästintill hela mänskligheten och förvandlade jordens yta till ett giftigt ödemark. En handfull skara överlevande tog skydd i Moskva’s underjord och den mänskliga civilisationen tog steget in i en ny mörk tidsålder.

Året är nu 2033. En hel generation har blivit födda och uppfostrade under jorden och deras belägrade Tunnelbanestation-Städer kämpar för överlevnad – med varandra och med mutanterna som väntar utanför.

Du är Artyom, en av de människor som blev födda dagarna innan den apokalyptiska händelsen 20 år tidigare, men uppvuxen under jord. Du har aldrig rest utanför din Tunnelbanastation-Stad, men en ödesdiger händelse gör att du beger dig ut på en desperat färd till tunnelbanesystemets hjärta för att varna de övriga som är kvar om den förestående faran… vilket kommer bli lättare sagt än gjort.

Metro 2033, som är baserad på en bok med samma titel av den ryske författaren Dmitry Glukhovsky, blev utvecklat av det ukrainska spelföretaget 4A Games (som samarbetade med Glukhovsky) och är en ganska salig blandning av olika typer av gameplay. Exempelvis kan stealth vara att föredra på vissa banor, medans ett mer action-baserat tillvägagångssätt är bättre på andra – samtidigt som spelet genomsyras av skräck och paranormala incidenter. Stämningen i spelet är bitvis riktigt kuslig och skrämmande, men till större delen känns det hela som en stor axelryckning och inte speciellt annorlunda jämfört med andra FPS-lir. Samtidigt påminner spelet väldigt mycket om andra spel så som S.T.A.L.K.E.R. och F.E.A.R. spelen – och dessvärre också det ryskproducerade spelet Cryostasis.

Gameplaymässigt är spelet kul, men samtidigt riktigt irriterande bitvis då vapnena man får till sitt förfogande är totalt värdelösa. Exempelvis är hagelbrakarna i spelet något av det sämsta jag har varit med om – då du oftast behöver få in 3, 4 klockrena träffar för att sänka en fiende med dem, att dessutom omladdningen tar en mindre evighet gör inte saken mycket bättre (detta gäller dessvärre flera av vapnena i spelet).

Grafiken i spelet är godkänd, men kombinerad med AIn blir den ganska stel till och från då dina kamrater kan stå och stirra rakt ut i tomma luften när de pratar med dig ungefär som att de har en monolog med sig själva. Att dina kamrater till och från inte gör jack shit och bara knallar på som hjärndöda skal är även det ett rejält minus. Omgivningarna och områdena i spelet är däremot härligt fördärvade och det hela ser trovärdigt ut med totalt utsprängda byggnader, mörka och kusliga tunnlar, inrasade gångar och nukleära områden på ytan. Ljudet i spelet är godkänt och jag har inte speciellt mycket att klaga på där.

Påtal om AI; de mänskliga fienderna i spelet du möter är hyfsat intelligenta, medans mutantfienderna du möter är mer eller mindre helt dumma i huvudet. De mänskliga fienderna tar cover, ger varandra coverfire och slänger typ allting de har på dig för att se till att du inte tar dig vidare. Mutantfienderna kör ett annat närmande. De kommer i större grupper, slänger sig över dig och skiter fullständigt i att ta något som helst cover.

Kontrollerna är ganska standard, bortsett från några enstaka punkter. Exempelvis har du ingen melée utöver dina knivar och hagelgevären (som är en sidofunktion). Håller du dessutom in omladdningsknappen ändrar Artyom dina ammunition till ”dyr ammunition”, som också används som pengar – vilket i enstaka fall kan inträffa utan att man märker det.

Efter lite snokande har jag även fått reda på att det ska finnas flera avslutningar (hur många har jag inte fått klart för mig) beroende på vilka val igenom spelet du gör. Dessutom ska det även finnas två olika voicetracks i spelet – ett engelskt och ett ryskt. Det engelska är bitvis väldigt stelt och det låter mer eller mindre som röstskådespelarna har stått och läst rakt ur manus istället för att försöka ge någon som helst inlevelse till texten. Det ryska voicetracket har jag inte hört personligen, men vad jag har förståt på en polare så ska det låta betydligt mer inlevelsefullt och ”härligare” än det engelska.

Igenom spelet dyker även interaktiva videos upp – dvs videos där spelet inte stoppas upp utan du ser fortfarande igenom Artyom’s ögon och till och från får du lov att trycka på en knapp (som hela tiden är knappen E på PC releasen av spelet). Tack och lov inträffar dessa videos oftast när det behövs som mest (exempelvis under biblioteksbanan som troligtvis är spelets drygaste bana).

Slutligen; Metro 2033 är ett jäkligt bra spel, även om det brister på flera punkter. Hade de haft spelet under utveckling ett par månader till hade det säkerligen kunnat bli ännu bättre än vad det redan är. En uppföljare till boken – med titeln Metro 2034 – är på gång att släppas i Sverige (den finns redan i Ryssland) och en uppföljare till det här spelet – med samma titel som boken – är också på gång. Vi får väl se hur de blir…

Det här inlägget postades i PC, Xbox 360 och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Metro 2033

  1. Pingback: Helt Perfekt Glob » Blog Archive » Metro 2033 (bok)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>