Call Of Duty: Black Ops

Alex Mason (spelaren) vaknar omtöcknad upp i ett rum, fastspänd i en stol. I ett par högtalare hörs en förvrängd röst som börjar fråga ut honom om hans karriär som black ops soldat och den återkommande frågan är; vad betyder numrena? Mason börjar berätta sin historia som sträcker sig mellan 1961 och 1968 och hur han försökt få tag i ryssarna Dragovich och Lev Kravchenko samt den tyske ex-nazisten och forskaren – som konverterade till Soviet Unionen – Friedrich Steiner, för att döda dem.

Storyn går mycket djupare och det är en och annan twist här och där spelet igenom, men de låter jag er själva ta reda på. Det lilla jag kan tillägga om storyn i sig är att det är den där typen av story som blir mer och mer förutsägbar allt eftersom spelet fortgår. Mot slutet blir man inte alls förvånad över twisten och istället för att bli förvånad känner jag hur en suckning bubblar innuti mig. Varför? Jo, för jag har sett den där twisten så pass många gånger att jag har tappat räkningen sen länge tillbaka. Med det sagt vill jag också påpeka att storyn inte är usel, utan riktigt bra egentligen – men har man sett twisten förut så lyfter man rätt rejält på ögonbrynet och undrar om inte spelutvecklarna kunde komma på något mer.. eh.. originellt.

Gameplayet påminner smått om Modern Warfare spelen; fullt ös, medvetslös – till större delen. Du springer mest runt och skjuter på styggingar av diverse olika sorter och försöker att inte själv bli dödad – typ. Sedan har vi ett par moment där spelet stannar av lite grann och man får lov att använda sig av stealth för att ta sig vidare, vilket gör att spelet varierar lite grann. Utöver det får man även ”flyga” helikopter (man styr helikoptern själv, men höjden sköter datorn åt dig) och styra en grupp med black ops soldater ifrån luften – vilket är någonting nytt och rätt intressant (synd bara att man bara får genomföra det här lite grann i spelet).

Kontrollerna är sig lika och har man spelat något/några av de tre senaste CoD-spelen så känner man igen sig rätt snabbt. Grafiken är som i de tre senaste CoD-spelen; snuskigt snygg. Ljud och voiceactingen är även det top notch (som vanligt).

I de tidigare CoD-spelen var Captain Price en återvändande karaktär – han har varit med i de flesta av CoD-spelen. Men i Black Ops dyker en annan karaktär upp som vi såg för första gången i Call Of Duty: World At War (dvs del 5 i serien); Viktor Reznov – som man möter när man spelar som ryss i CoD:WaW. Någon Captain Price återser vi inte – för er som undrar. En till återvändande grej ifrån CoD: WaW är zombie modet. De som har spelat WaW vet vad jag snackar om; upp till fyra spelare som ränner runt och försöker ta kål på så många zombies som möjligt utan att bli dödade själva. Fast istället för nazi-zombies har killarna i Treyarch gjort något lite annorlunda den här gången…

Treyarch har gjort någonting jävligt bra med Black Ops också (vilket ger det ett extra stort plus i kanten); de har återgått till det gamla serversystemet för multiplayer spel. Skitsystemet som fanns i MW2 är ett minne blott och vi får återigen dedikerade servrar som (oftast) inte laggar röv tack vare att någon idiot sitter på 0,5Mbit och råtankar porr samtidigt som denne råkar få serverhanteringen. Även profilhanteringen har fått sig ett lyft i Black Ops och det tackar jag för, då det tillför lite mer än de gamla systemen.

Nåväl. Avslutningsvis kan jag väl då säga att Call Of Duty: Black Ops är definitivt ett sjukt bra spel – även om jag tycker som jag gör kring storyn. Allt som var bra i de gamla spelen är fortfarande lika bra (och på vissa punkter bättre) och det är ett givet köp för den krigssugne.

Det här inlägget postades i PC, Playstation 3, Wii, Xbox 360 och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Call Of Duty: Black Ops

  1. Pingback: Call Of Duty: Modern Warfare 3 | Usel Avsmak

  2. Pingback: Duke Nukem Forever: The Doctor Who Cloned Me | Usel Avsmak

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>