Batman: Arkham Asylum

Med det nya Batman: Arkham City på ingång under nästa år har jag nu lirat igenom dess föregångare för andra gången och här följer en kort resumé för er som inte skådat detta mästerverk:

Joker attackerar Gotham City’s borgmästare’s kontor men blir stoppad av Batman, som eskorterar honom till Arkham Asylum. Tack vare en brand som inträffade nyligen på Gotham City’s Blackgate Prison har en stor mängd normala fångar blivit tillfälligt förflyttade till Arkham – och många av dem tillhör Joker’s gäng. När Batman följer med vakterna för att ta in Joker inträffar något: Harley Quinn – Joker’s högra hand – tar över institutionens säkerhetssystem, vilket gör att Joker kan fly och ta kontroll över stället. Batman förstår snart att allting som hänt – inkluderande branden på Blackgate – har ingått i Joker’s planer och att han har mutat en vakt för att få hjälp att fly. Joker hotar att detonera bomber runtom i Gotham City om någon skulle försöka ta sig till Arkham, vilket gör att Batman måste arbeta ensam för att stoppa Joker och hans vansinniga planer – som är betydligt värre än vad de verkade till en början…

Jag tänker vara rätt kortfattad med den här recensionen. Så, here we go;

Spelets story är skriven av Paul Dini – en av männen bakom Batman: The Animated Series – och är mörkare än tidigare Batman-spel (iaf som jag har spelat) och det märks att Dini har haft fingrarna med i spelet då ovannämnda TV-serie var av en mörkare variant än de flesta andra Batman-serier som kom före och efter den. Kevin Conroy, Mark Hamill och Arleen Sorkin återvänder som Batman, Joker och Harley Quinn från Animated Series och för oss som var/är fans av den serien är detta ett stort plus i kanten. Voiceactingen är bra och det hela känns väldigt filmaktigt.

Grafiken är givetvis bra och spelets kontroller är lätthanterliga – till större delen iaf. Gameplayet varierar mellan beat ‘em up och stealth (här presenterat som predator) och är till större delen sjukt kul. Att gameplayet dessutom innehåller en och annan twist gör ju inte saken sämre. Sedan har vi den lite mer, irriterande biten också; Riddler’s Challenge – som går ut på att du ska ränna runt över Arkham ön och lösa gåtor, hitta Riddler troféer och förstöra Joker-tänder (ni vet, såna där löständer som klapprar runt om man vrider upp dem med en nyckel?). Riddler’s Challenge är visserligen frivillig att ta sig ann, men vill man klara ut allting i spelet så lär det ta sin tid första rundan man spelar igenom det.

Nåväl. Jag anser iaf att Batman: Arkham Asylum är ett av 2009 års bästa spel, även om det kan vara sjukt frustrerande och emellanåt ha en del riktigt irriterande buggar (iaf i PC versionen). Det är ett underhållande slå-folk-på-käften-spel i sann Batman-anda. Helt enkelt.

Det här inlägget postades i PC, Playstation 3, Xbox 360 och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>