Watchmen: The End Is Nigh Part 2

Storyn utspelar sig nu i Juni, 1977. Rorschach ber Nite Owl om hjälp att lösa ett fall han har kommit över som går ut på att leta reda på den kidnappade unga kvinnan Violet Greene. Deras sökande tar dem djupt in i de nedgångna, skitiga och hotfulla kvarteren av staden vilket leder dem till den mystiska Twilight Lady.

Det andra spelet är nästan exakt samma sak som det första. Skillnaderna är ett par nya fiender, nya banor, en ny story och några få nya objekt du kan plocka upp för att slå skiten ur dina fiender. Du har dessutom alla combos redan från första början, istället för att du får dem allt eftersom genom spelet som i den första delen. Så, spelaren får egentligen ingenting nytt av värde om denne har kört igenom första spelet.

Hela spelet känns ganska framstressat också då man får på sin höjd 4 timmars gameplay (jag bökade ut skiten på 3) – om man inte väljer att spela som båda karaktärerna. I slutstriden får vi också en riktigt svettig twist – som iofs inte alls är speciellt svettig. På tal om slutstriden, slutet är helt värdelöst och lämnar spelaren som ett jävla frågetecken med en massa obesvarade frågor. Jag vet iofs inte om man kan få två olika slut, beroende på vilken karaktär du väljer att spela som (jag orkade bara köra igenom som Rorschach).

Efter att slutstriden är överstökad och du har fått ditt slut så låser du också upp ett VS-mode där du väljer att spela antingen som Rorschach eller Nite Owl och möter den andra karaktären. Skoj.

Spelet innehåller även – som föregångaren – ett coop-mode så att du och en polare kan lira igenom spelet tillsammans. Jag vet inte hur det är den här gången, men jag misstänker att det är splitscreen igen för coop-modet – vilket fortfarande stör mig lika mycket som förra gången.

Precis som i det första spelet så blir slagsmålena löjligt lätta när man väl har lärt sig att bemästra kontrollerna och Space-knappen och musknapparna får arbeta hårt under de 3 halvlånga kapitlena som spelet sträcker sig över. Voiceactingen är helt ok och karaktärerna (både spelarens/spelarnas och fienderna) slänger ur sig kommentarer titt som tätt. Grafiken är också godkänd och de har troligtvis använt sig av samma motor som de använde sig av i första spelet. Videorna mellan banorna är precis som i första spelet – tecknade och ska typ likna serietidningsscener.

Allt som allt är det ett halvuselt spel som egentligen inte ger spelaren någonting nytt av värde – om denne har spelat igenom föregångaren. Att spelet är så pass kort som det är gör inte saken bättre och gjorde mig både irriterad och lättad på samma gång. Anledningarna till detta var att jag dels tyckte att de lätt kunnat pressat ur sig ett par fler banor och gjort en längre story, men samtidigt var jag lättad för att jag kunde lira igenom spelet relativt snabbt och få skiten överstökad.

Jag hade inte betalat mer än 10 spänn för det här spelet – det är fan inte mycket mer värt än så. Det har ett par bra sidor, men de blir i princip krossade av de dåliga.

Det här inlägget postades i PC, Playstation 3, Xbox 360 och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>