BloodRayne 2

Efter att ha blivit snuvad på att döda sin fader, Kagan, har Rayne, halv-vampyren, spenderat 60 år efter Andra Världskriget för att leta reda på och utrota Kagan’s avkomma. De här avkommorna, Rayne’s halv-syskon, har buntat ihop sig och har format en grupp kallad Cult Of Kagan – som har skapat ”The Shroud”, en substans som formar om solens strålar så att de blir harmlösa för vampyrer. Genom att använda ”The Shroud”, vill kulten starta en ny era av vampyriskt herravälde och fortsätta Kagan’s arv. Dessvärre för dem tänker inte Rayne tillåta det…

2 år efter releasen av det första BloodRayne släpptes alltså tvåan. Grafiken är snäppet bättre, men ser fortfarande sjukt kantig ut och får mina ögon att gå i kors – även om jag respekterar det tack vare spelets ålder. Cutscenesen, som spelas lite här och där igenom spelet, ser emellertid riktigt, riktigt bra ut för att vara ifrån 2004. Voiceactingen är filmatisk och ljudeffekterna låter helt okej. Kontrollerna är sisådär, vissa förinställda kontroller fick jag lov att ställa om för de satt så långt ifrån varandra att det hade blivit en jävla pina att spela.

Gameplayet då? Det påminner ganska mycket om det första spelets gameplay, men det skiljer sig lite grann på ett par punkter. T ex kan du inte plocka upp vapen ifrån fallna fiender längre, utan du har ett par fasta vapen (som du dock uppgraderar allt eftersom du använder dem) och du kan använda kedjan (som man även har i första spelet) på fler sätt än att bara dra åt dig fiender den här gången. Svårighetsgraden i gameplayet är dock the real pain. Även om jag spelade på normal kunde jag fastna på flera ställen och få lov att köra om och om och om igen för att ta mig vidare vilket gör mig ganska sur och irriterad – och det handlar inte om att jag inte kan spela, utan om att utmaningen är löjlig i BloodRayne 2…

Utmaningen i BloodRayne 2 är helt insane. På många ställen igenom spelet dyker det upp stora grupper av fiender (upp emot 6 – 8 fiender samtidigt) som man ska avverka. Detta blir ett riktigt problem då Rayne knappt tål någonting (konstigt nog). Fienderna kan, t ex, sula ner en i backen och börja dunka på en som en gammal potatissäck utan några större problem om man inte passar sig.

BloodRayne 2 är ett bra spel i det stora hela, men det är så pass svårt att det förstör lite av spelglädjen för mig. Det är inte ett spel jag rekommenderar, men det är en helt okej uppföljare till ett klassiskt hack ‘n slash lir som går att spela – men det är absolut ingenting man behöver leta ihjäl sig för att hitta.

Det här inlägget postades i PC, Playstation 2, Xbox och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>