Section 8

Section 8 är i grunden ett multiplayer-spel – ungefär som Unreal Tournament spelen – och lägger det största krutet på multiplayer-läget. Men samtidigt har grabbarna hos TimeGate Studios även tryckt in en singplayerkampanj på 8 banor, som tydligen utspelar sig på samma maps som multiplayer-läget och tjänar som en sorts tutorial för spelaren inför multiplayer-läget. Det är iaf singleplayer-läget jag har lirat igenom.

I framtiden har människorasen lärt sig att använda sig av interstellär förflyttning och har koloniserat sig igenom galaxen. En fientlig armé, kallad Arm of Orion, börjar emellertid att ”bryta” de yttersta planeterna ifrån den styrande planeten och tar över dem medans de håller sin närvaro dold ifrån den styrande regeringen. Då rymdfart är långsam tar det ofta flera veckor att kommunicera med eller resa till andra planeter, vilket ger Arm of Orion tillräckligt med tid för att inta världarna och bygga sina baser – med avsikt att attackera de regeringsägda styrkorna som så småningom kommer anlända. Men när regeringen upptäcker Arm of Orion skickar de in 8de Bepansrade Infantriet – inkluderande Alex Corde (spelaren) – på ett uppdrag för att undersöka och förinta fientliga styrkor, till vilket pris som helst…

Ärligt talat så tycker jag inte Section 8 bjuder på någonting nytt överhuvudtaget. Vi har sett konceptet, storyn och gameplayet så sjukt många gånger förr att det blivit lite av en klichée i spelvärlden. Spelet är väldigt straight forward och uppdragen man får är av den typiska karaktären – spränga saker, hacka terminaler, döda speciella fiender etc. – och bjuder inte på några oväntade vändningar överhuvudtaget. AIn är dessutom helt dum i huvudet. Om du spelar singleplayer-läget ska du absolut inte räkna på dina kamrater. Kör ditt eget race och skit högaktningsfullt i dem – det kommer du längst på, tro mig. Fienderna fokuserar större delen av sin eldgivning mot dig och dina kamrater försöker, oftast, inte ens hjälpa dig utan springa bara runt och skjuter på fientliga enheter och skiter högaktningsfullt i om du håller på att dö.

Men samtidigt så har spelet ett par goda sidor också, vilket gör det hela okej (aka genomlidligt). Ljudet och voiceactingen låter bra och känns hyfsat trovärdiga, medans grafiken är helt okej och påminner åtminstone inte om LEGO-bitar. Kontrollerna är väldigt standard och om man har spelat ett FPS-spel innan så lär de vara det minsta problemet man har iaf. Och gameplayet må vara klichée, men det är helt okej och de 8 singleplayer-uppdragen susar förbi ganska snabbt och ostört. En rätt cool grej med gameplayet dock som bör tilläggas är att när man startar ett uppdrag – eller dör under ett uppdrag – så transporteras man ner ifrån skyn i en kapsell som kraschar mitt i krigszonen, vilket så klart slänger spelaren rakt in i kriget.. så att säga.

Section 8 är ett hyfsat spel iaf (singleplayer-läget dvs). Det är ett sånt där spel man kan dölira igenom en gång, men som man sedan tar bort ifrån datorn och glömmer bort. Vi får väl se vad grabbarna hos TimeGate kokar ihop för något i uppföljaren – Section 8: Prejudice – och om de kanske förbättrar det lite grann.

Det här inlägget postades i PC, Playstation 3, Xbox 360 och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>